Varför gör du så här?
Är det för att dina egna problem är för tunga att ta tag i? För att du inte vill se din egen verklighet, som den är?
Jag har aldrig förstått mig på dig, det är kanske därför jag vill ha dig i mitt liv. Någon oförutsägbar underbar individ som tycks ställa upp för alla. Då menar jag verkligen alla. Du börjar gråta när du läser dödsannonserna i tidningen.-
Det var den tiden det var som värst för dig. Du led med ständigt med alla människor. Och till en början så tänkte jag bara att "jävlar, vilken underbar människa som bryr sig om alla, och klarar av att dra upp alla som ligger på botten, och ställa upp för varje enskild individ". Men sen insåg jag att du bara hjälpte alla, lite grann som ett tidsfördriv. Du engagerade dig aktivt i andra människors problem och nedgångar. Varför följer du inte med upp, i deras uppgångar?
Du söker andras deppressioner för att komma över din egen.
Jag delade inte med mig av mina nedgångar och svackor till dig, för jag tyckte du verkade vara någon som verkligen tog åt dig och skulle må dåligt med mig-. Och det är det värsta jag vet, när någon jag bryr mig om mår dåligt. Och om det dessutom skulle vara på grund av mig, skulle det vara ännu värre.
För dig har det blivit lite grann av ett beroende. En gång blev det livshotande, kommer du ihåg det? När du skulle begå självmord tillsammans med ... för att hennes pappa drogade och slogs. Jag tycker att det är fint med medlidande, och ren vänskap. Absolut. Vissa saker klarar man inte ensam, och då behöver man en vän. Men när du åtar dig alla människors välmående och svackor, då har det gått för långt. När du ständigt gråter och gör illa dig själv över hur dåligt alla mår. När du är så långt nere i någon annans depression att du får LPT. att du blir sittandes på psyket under en period.
Folk blir beroende av dig, och när du en dag bestämmer dig för att försöka ägna tid åt dig själv, gråta för din egen skull, då kommer Sverige gå under.
Jag vill bara se dig lycklig, med din egen lycka. Jag älskar dig, och jag står gärna bredvid dig när det är dags.
Den det berör vet det.
Lolls,-
Vad har jag blivit?
Jag har förändrats genom mitt liv, det kan jag inte neka.. Men vad är jag nu egentligen?
när jag var åtta till elva så var jag deprimerad och sorglig. Jag kunde inte förstå poängen med att vara med andra människor. Jennifer, Patricia, Linnéa och framför allt Malte, fick mig att inse att man kan ha roligt, efter att man har "haft tråkigt". De visste inte då hur mycket de betyder för mig, jag visste inte själv heller. Men idag vet jag, att jag älskar dessa människor, faktiskt! Sen uppdagades en hel del, och vi bestämde oss för att flytta till Katrineholm, eller ja.. Sköldinge. Där vi hade ett landställe sedan tidigare. Så vi renoverade huset och sommarlovet mellan femman och sexan flyttade vi. Jag var och hälsade på olika skolor; en skola i flen, sköldinge skola, häringe skola och någon skola ute i forrsjö, eller ja, i den stilen.
Jag skulle ju bara gå ett år i den skolan, innan jag skulle börja sjuan, och därmed högstadiet. Jag bestämde mig hursomhelst för Sköldinge Skola. Där träffade jag Alexandra, Tora och Emma. Jo, de var bra tider
. Sedan skulle vi splittras. Tora sökte till musikklass på söder inne i "stan". Jag, Emma och Alexandra sökte till Valla. Vi började alla i samma klass, 7C. Jag trivdes och fick snabbt nya vänner. Sen gjorde jag ett utav de största misstagen jag gjort. Jag började umgås med Åsa. Hon drog med mig in i "dåligt" umgänge, om ni förstår? Jag började också skolka en hel del. Jag lade ut alldeles för mycket pengar på den bruden. Tillslut kom Sara in i bilden. Älskade Sara. Hon och Åsa blev också vänner, Åsa började behandla henne på samma sett. Sara och jag sade ifrån på något sett och kom ur det som många kallade för "den onda cirkeln". Vi vart helt enkelt ovänner med åsa, och brydde oss inte. Så nu var det jag och sara. Vi gjorde allting tillsammans. Det var verkligen vi två. De tiderna saknar jag fortfarande. Någonstans i nian hände något. Jag vet fortfarande inte vad. Jag började umgås mer och mer med Anna och Annika. Något jag inte ångrar heller, eftersom dessa två personer betyder och oerhört mycket för mig. Någonstans här tappade jag och sara varandra.
Anna ,Lollo och Annika. Så var det, och det höll i sig. Tilda, Alexandra, Julia och Emma tillkom. Det blev bara bättre och bättre. Vi var ett gäng på 7 brudar nu, och vi levde verkligen livet tillsammans. Men nian tog slut, vi skulle alla splittras. Sommarlovet därefter blev bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Vi hörde ihop. Det var underbart. Och någonstans mitt i allt detta fann jag en del av sara igen. Vi började prata med och umgås mer.
Sommarlovet tog slut och nu var det dags. Nu skulle vi inte träffa varandra varje dag längre. Jag började på Ökna. Vilket jag är glad för. Internatet är underbart på något genuint sätt. Man är liksom blind, döv och förlamad på samma gång. En ny verklighet. Vi bor ute på vårat internat och vet ingenting om det som händer utanför. Många gånger har jag tänkt att jag saknar mina vänner och vill flytta tillbaka, sluta på Ökna. Men vad skulle det hjälpa? Anna bor på Gotland, Annika i Norrköping, Alexandra i Västerås, Tilda i Båstad, Julia går på Vreta.. Vad skulle det tjäna till? Jag skulle fortfarande sakna alla lika mycket.
Nu går jag fortfarande på Ökna och jag trivs här. Men saknaden efter mina vänner finns kvar. Men vi håller kontakten så gott det går.
Idag är det den 27 Februari, en utav de värsta dagarna i mitt liv. Jag har en jobbig period framför mig nu, som jag inte ens är säker på att jag pallar. Men jag måste, det vet jag.
Det jag skulle komma fram till egentligen var att..
Livet igenom har jag kunnat beskriva mig själv, jag visste vem jag var och hur jag betedde mig. Vissa saker gjorde ont, men jag var tvungen. På något sätt att hålla min image. Men idag kan jag inte längre beskriva mig själv. Vad har jag blivit?
Hjälp mig från mig själv? Du hör ju själv hur dumt det låter.
Vi låtsas som ingenting och skjuter upp det, som vanligt. Det blir väl bra?
inte i längden..
Jag ser fram emot livet nu, men kanske inte det livet jag egentligen lever. För då krävs det så mycket mer.. Och jag har inte så mycket mer.. Det är slut nu. Någonstans på vägen dog jag, men tack vare individer och små små minnen kämpar jag. Men nu kan du stänga av min respirator, om du vill.
/ Lovisa Carlsson, Lollo, Boyen
Scotty does´nt know..
sitter och har matte nu. med östen. argh! han är fett slut. ge mig ett s.. S! ge mig ett p.. P! ge mig v.. V! Vad blir de? Sär På Väg! jaa. det är sant. vi har ett sär i Jordettan. Skamligt, med sant. hon är riktigt läskig faktiskt. Hon ger mig mördarblickar och försökte köra över mig med holländarn. östen lackar! bbye
I just know..
Det är så synd att du är så söt
Det här är sjuka dagar
känner mig ju inte så frisk
det är dig som alla jagar
å vi tar en liten risk å
jag kan inte sova å får inte
benen att stå still
Det är svårt att leva när
man vet vart hjärtat vill
Men jag kan vara nöjd å
sluta se allt så svart.
Jag kan glädjas åt det
lilla och komma ingen vart
man skulle njuta av sol å
gå i skog och mark.
Eller vaka över vattnet
i piccasos park..
...REF Det är så synd att du är så söt
de är så synd att du är så söt
de är så synd att du är så söt
de är så synd att du är så söt
å det är så synd att hjärtat är förfört.
de slår som en feber som allt vore kört.
vilken otur att hjärtat är förstört
Men nu så har du fastnat
långt här inom mig
å jag behöver bränsle
som kyssar ifrån dig
men hur hanteras kärlek
i en dålig konjuktur
de här e sjuka dagar
å de finns en enda kur
de är ju du som mig kan hela
men du ger mig också men
med ditt hår som är av guld
och med din hud så vackert len
Jag kan då inte hjälpa att du
ler som venus själv
varför är det bara jag som
sitter ensam här ikväll..
..REF
Jag har då tappat en och annan
välförtjänt poäng i ensamhetens
kalla tomma vattendubbelsäng
jag borde väl ha läst minst hundra
sidor till men morgondagens tenta
den får bli hur svår den vill.
För jag har hört att alla kommer på
terminens sista fest
å gissa vem som tänker bli den som
dricker mest
för jag vill ärligt talat inte alls ens vara
där, för kärleken hos vissa ställer
bara till besvär..
...REF x2
Jag vill inte ha känslor för dig.. at any point! but I can´t help it..
brushaaan!.. jag är här för att representera oss! botkyrka,.. brushan!
helgen var nice.
fieldstream. haha .
Everything comes to an end.
fredag idag :) riktigt skönt. 3 pendlingsveckor kvar :S :)
tänkte att jag skulle skriva ett långt inlägg nu, men det var inte så. Hörs!
<3 take care mate..¨
prinsen<3
