lovisacarlsson'

Jaha, djupare än vanligt ikväll.

det är sommarlov, jag är 16 år gammal, det är år 2007. Fucking sommar noll sju.
Guud, vad vi har laddat inför denna sommar, jag och många med mig har blåst upp det så himla mycket, sådär som man gör. Och det är kul att blåsa upp saker och ting, det är kul att drömma om framtiden. Men sen när man når dit man vill komma, och det inte alls är som man förväntat sig, då slår besvikelsen hårdare än något. Jag pratar, som ni kanske förstått, inte bara om denna sommar. Herregud, jag har verkligen inte dömt ut detta sommarlov, en halvtaskig början bara, förhoppningsvis formar den till sig alldeles utmärkt underbart.

Något jag inte tror på är traditioner. Ingenting blir någonsin som förra gången, som förut. Har ni inte tänkt på det? Förhållanden som får en andra chans stupar oftast med det samma. Att låtsas att allting är som förut gör saken bara värre. Men går traditoner ut på att allting ska vara som förut då? Det avgöra var och en, alla får ha varsin defination av det. Men jag tror på att folk vill skapa trygghet med traditioner, så alla vet vad de ska göra vilken tidpunkt. Men saker och ting kan förändras mellan traditionerna, relationer och familjer. Man minns ju olika lyckliga julaftnar. Om man har haft en dålig julafton, varför fira julafton året efter det? Jo, för att ge det en ny chans. Och i sådana lägen så kan en ny chans vara precis vad som behövs. Men jag säger fortfarande; fuck traditoner.

Sommaren ska gå i glädjens och lyckans tecken sägs det. Men tänk om jag vill ha en deprimerad kväll på mitt sommarlov? Är det så jävla fel? Jag skiter i , jag tar min deppkväll ikväll, så har jag den avklarad.

Ibland känns det som om att det gör ont på insidan, jätteont, men man vet inte varför det gör ont. Man vet bara att det gör ont. Det är svårt att prata om något man inte känner till själv. Svårt att lösa problem som man inte vet vad de är för problem. Det är därför det är lättare med bilar, motorer. Tänkte på det idag när jag meckade.. trasiga motorer är som deprimerade tonåringar; Felsök, och laga. Sen kom jag på att det stämmer på ett sätt, och på ett sätt inte. Varför det inte stämmer är för att; Saker och ting håller i sig. Man kanske lagar det för stunden men det sitter i psyket, och det är svårt att få ur sig, få bort det. Det äter upp en, det gör ont, och man vet inte vart man ska vända sig. På det här sättet stämmer det: Felsöka, det kan vi nästan alla göra. Laga, i vissa fall, i annat fall så får man laga tills det går sönder, och sen laga om. Så kan man få hålla på. I flera flera år. Eller i all evighet.
Var det någon som förstod det där? Tror inte det. Men jag vet vad jag menar, och det räcker nog.

Okej, jag kanske inte är den som man som man ska va. Men jag älskar dig.


Sluta tänk, man får skrivkramp tillslut. Skulle gärna publicera min senaste fundering, men den är för privat. Jag tänkte stänga av min hjärna för tre dagars vilt festande.

[Mia och jag är uppe hela nätterna och skriva porr grejjer på msn te varann]

Det är du och ingen annan.