lovisacarlsson'

jag hatade den här veckan redan innan den började, hela söndagnatten var en enda plåga. jag visste att det skulle vara just den här veckan som slog ner mig så hårt att det skulle dröja ett år innan jag kan ställa mig upp igen. du sa de orden jag så länge letat efter. de orden som ändå lyfte mig en centimeter från botten.

tanken på att du aldrig mer kommer att öppna munnen gör så ont, att se dina ögon, hur ont du har. någonstans kanske det är jag som är egoistisk, jag som borde se det från andra perspektiv.
kanske är det jag som ska ta tag i det här, stå bakom dig och vara stark,
men just nu är jag allt annat än stark,

rökpaus.


din bror tar min plats, och din bror tar din plats. om du tar dig igenom det här då har du honom att tacka, inte mig.
förlåt om jag inte är det stödet jag alltid lovat att vara, men jag är bara så jävla ledsen. känner mig bara så jävla hjälplös och tom på svar men full av frågor, full av dina frågor.

rökpausx3 ciggaretter-

"now I don´t cry on the outside anymore"

rökpaus.


 i torsdagsnatt vaknade jag av att jag höll på att dränka mig själv i de tårar som borde vara dina. letade efter mobilen. slog ditt nummer, det nummret som jag kunde när jag föddes. slog det snabbt noll sju...osv.
"du har kommit till iq svar som tillhör.." slänger ihop telefonen. helvete. skickar ett sms ifall du skulle få för dig att sätta igång mobilen det närmaste halvåret.
" älskling du måste ringa mig nu. jag vet att världen inte fungerar, men utan dig så är den värdelös. RING! <3"

jag väntar på leveransrapporten, och jag lär få vänta länge, jag vet.

.

Bye syrran, have sexytime! LOVE.